Är allt bra nu i förskolan? 

Skolverket gick för ett tag sedan ut med nya riktlinjer för förskolan, på uppdrag av regeringen. Mindre barngrupper stod på schemat och hur man kopplar detta till att skapa en trygg pedagogisk verksamhet. Detta är inte regler, utan rekommendationer. När jag läser det stödmaterial som Skolverket skickat ut blir lite mörkrädd. Det är väldigt många fina ambitioner och önskemål, men ingenstans ser jag smarta lösningar.

Allt som Skolverket skriver, tycker jag stämmer. Det finns inget i det som Skolverket rekommenderar som är fel. Jag tror även att de allra flesta förskolepedagoger håller med om allt som står skrivet. Hur utemiljön ska vara eller hur pedagogiken ska hanteras. Problemet är ju att pedagogerna klagar på att de inte hinner med. Skälet till det kan vara storleken på grupperna eller att man inte har tillräcklig utbildning. Men lika många gånger verkar det vara ekonomiska skäl. ”Vi måste veta fyra månader före sommaren hur mycket personal vi behöver ha så vi kan spara in lite pengar där?”, ”Vi tar in ett barn till för att klara budget”, ”vi har för många pedagoger som är sjuka så vi hittar inte personal, därav blir det för många barn per pedagog”. Detta är den vardag som jag tror att pedagoger, förskolechefer och föräldrar lever i.

Så finns då de där goda exemplen. Förskolan där man inte talar om antalet barn, personalen är inte sjukskriven, de har arbetat tillsammans i många år. Varför skiljer det sig? Jag tror att det beror på exakt samma faktorer som på många arbetsplatser, rätt beslut och rätt personal och smart ekonomi i kombination. Var någonstans kan jag i Skolverkets material läsa om hur man kan vara ekonomiskt smart i förskolan utan att spara in? Hur ofta lyfter man fram förskolor där det fungerar bra, låter dessa chefer inspirera andra? Kan man samverka och underlätta kring upphandlingar? Kan man skapa smarta rekryteringspooler nära verksamheterna? Kan man tjäna pengar i verksamheten utan att det går ut över verksamheten (hört talas om förskolor som säljer frukost till föräldrar, då de ändå gör frukost till barnen)? Hur optimerar man scheman? Jag ställer mig frågan igen, varför ska varje förskola uppfinna hjulet själv?
Personalomsättning är enligt föräldrar i Samhällsnyttan det största problemet. Mindre barngrupper är vetenskapligt bevisat att det skapar trygghet bland de små barnen. Dock inte bland de större. Det låter mer som att man greppar efter halmstrån.

Jag vill se en scanning av förskolor i Sverige, plocka ut dem som driver en verksamhet som funkar optimalt (både ekonomiskt, pedagogiskt och har hög kundnöjdhet) och satsa mer på att de ska sprida sina smarta lösningar på alla vardagsproblem istället, då kan vi få till en förändring.
Regeringens ambition är god, men som vanligt släcker man bränder istället för att lösa de verkliga problemen. I de signaler som jag som förälder får från förskolan är ekonomin det största problemet. Låt förskolor bygga upp sina verksamheter på en smart bas och inte ge dem omöjliga mål att uppnå från början. Vår framtid står på spel, vågar vi bara skriva fina ord eller kan vi skrida till verket?